Då var denna helg över, haft en bra helg men alltid händer det nåt..

Var på Uno Svenningssoni fredags som spelade på en aw, var mycket folk och en kanonkul kväll.

Igår begav vi oss till Linköping för dans på Cupolen jag och min bästa vän, vi fick lov att sova hos en danskompis så vi inte behövde köra hem efter. Vi var 12 personer där innan och åt indiskt och pratade och drack lite, jättemysiga dansmänniskor  . Expanders spelade och de var bra men ljudet var lite burkigt och det var väldans varmt men mycket bra dansfolk.

När vi åkte hem idag flippade vi ur fullständigt, var längesen jag skrattade så mycket. Så skönt och befriande att bara få flippa ur fullständigt, skrattade så tårarna sprutade. Skönt.

Väl hemma tappade jag lusten att gå på kursen och har hunnit med att tvätta lite och satt ner rumpan i soffan. Gjorde popcorn som jag lyckades bränna så det är bara att slänga. Skall ta det lugnt resten av kvällen och försöka gå och lägga mig i tid, somnade inte förräns runt halv tre i morse...

Längtar efter mina barn och någon annan, vill ha honom vid min sida och sova på hans arm....  

God natt

Idag är det fredag, äntligen, skönt. Efter en mysig kväll med dans och lite sova på arm på natten så känner jag mig pigg och glad i kroppen även om det kryper på mig att jag förmodligen kommer bli sårad så det smäller om det. Har träffats hela veckan och så här vill jag leva mitt liv men förmodligen inte han, och förmodligen inte med mig heller så...dumt kanske att utsätta sig för detta men när jag är med honom kan jag bara vara mig själv och jag känner mig avslappnad och faktiskt är det fantastiskt mysigt att sova på hans arm och höra honom andas...suck..som en tonåring   

Har så himla svårt att säga nej till saker, därför dubbelbokar jag och håller på, måste lära mig detta för jag sårar ju andra och kommer själv i dålig dager. Jag vill kunna vara kompis med män bara utan några konstigheter, kunna åka och dansa osv utan att det behöver betyda något alls mer än att man faktiskt bara är vänner. Mitt hjärta tillhör någon redan men jag vet att det förmodligen kommer braka åt skogen...

Har tre underbara barn. Två som inte bor hemma och ett som bor varannan vecka. Längtar till julen då jag skall få spendera mycket tid med dem.  Min äldsta dotter som är 21 år har flyttat till Norge och fått fast jobb som barnskötare och jag är så glad för hennes skull. Hon har varit sjuk i 2 år och tog studenten i somras 2 år senare än hon skulle. Idag är hon fullt frisk och har kille som är från Norge och de verkar ha det mysigt. Har bestämt mig för att ta lillfisen och åka dit i mellandagarna men först mellanlanda hos min son som bor i Göteborg..

I helgen bär det av till Linköping för dans med min bästa vän, vi har blivit inbjudna av en som vi känner genom dansen att träffas hos honom med lite andra dansmänniskor och äta lite och ha det trevligt innan vi åker och dansar till Expanders på Cupolen. Skall bli riktigt kul  .

Tror jag skall använda bloggen till att få ur mig lite känslor, och som en dagbok, provar och får se vart det barkar hän...

Har blivit bränd och lurad och sårad och tyckte livet var riktigt skit ett tag men har hittat tillbaka till den inre styrkan som jag faktískt haft, tror folk uppfattar mig som osäker och kanske till och med kall och hård men det är mitt sätt att skydda mig själv från mer elände...Jag vet att jag är stark egentligen, jag redde ut en skolgång med mobbning i princip sedan första klass utan något nämnvärt stöd hemifrån så jag har blivit stark men är fruktansvärt misstänksam mot andra människor, tror inte att någon som inte upplevt det kan förstå det....Tänker inte på det längre och är inte heller bitter, vet bara att människor kan vara riktigt elaka. Jag kunde haft lite bättre självkänsla och självförtroende och fatta att jag duger någon gång men kanske inte heller konstigt att man inte har det...

Ser i alla fall fram emot helgen som jag tror kommer bli riktigt rolig.  

Kram

Hej!

Vaknar upp jämte någon som jag tycker om  , bra start på dagen. Trött dock då jag inte sovit så mycket på två nätter. Ikväll blir det lite dans, började dansa för drygt 2½ år sedan och bara älskar det, bugg och foxtrot, glad att jag har det nu när två av barnen är utflugna och det tredje bor varannan vecka.

Har börjat läsa horoskop, ibland är det kusligt vad man tycker det stämmer...eller kanske vill att det ska stämma..

Har ingen riktigt inspiration just nu, varken på jobbet eller någon annanstans. Vill så mycket mer med mitt liv men har fastnat någonstans och trampar runt i lera. Är kass på att leva ut och bara njuta, då börjar grubblerierna varför jag gör si och varför jag gör så!! Är som en skördetröska som harvar runt i huvudet, njuter i stunden men så fort stunden är över kommer grubbleriet. Jag vill bara bli behandlad som jag behandlar andra, men hur behandlar jag andra? ..

Tror jag är en liten enstöring, vilket kanske inte alltid går ihop med tex dansen, tycker det är jättekul att dansa men har inget större behov att lära känna en del människor som man faktiskt "bara" dansar med. Gillar det sociala men vill ändå inte att folk skall komma för nära inpå..

Tittar ut från mitt kontorsfönster, det regnar om vartannat, lite blå himmel men hjälper inte riktigt mot känslan i kroppen..känslan av att inte ha vaknat riktigt....

Jag hoppas i alla fall att det blir en kul danskväll på klubben  

Kram

Idag gör jag ett första försök att blogga. Känns lite skrämmande att veta att andra kan läsa och ta del. Vet inte riktigt vad jag vill få ut av det men lär mig väl på vägen, skall i alla fall försöka   

Lever ett snurrigt liv med massa saker i görningen. Försöker varva ner och hitta mig själv och vad jag vill. Träffar "fel" män och ibland känns livet hopplöst, eller så träffar män "fel" kvinna. Har svårt för att anpassa mig och känna mig trygg och lita på någon, mycket beroende på vad jag varit med om. Träffar en person som jag tycker om (som jag till och med sagt till att jag älskar) men han komplicerar bara mitt liv då han vill träffa mig på sina villkor och jag är dum att ställa upp på det fast att jag är så gammal. Suck. Varför blir det inte lättare när man blir äldre, tonårsförälskelser kunde få en att gråta krokodiltårar men inget man tänker på längre men de förälskelser man haft senare i livet sätter spår och försvinner liksom inte. Kanske är det att man är äldre helt enkelt och klockan tickar iväg och man vill ha någon att dela resten av livet med?

Trodde inte jag kunde blir förälskad igen, trodde det skeppet gått och att jag får acceptera om jag tycker om någon. Ett uppvaknande dock som bara gjorde mig förskräckt. Jag orkar inte med mer känslor, har bränt mig och vill få må bra men det styr man ju inte. Trodde att säger man att man inte är tillsammans så är det inte heller så stora krav och om man dejtar är det annorlunda och man kan liksom gömma sin känslor på någotvis om man blir sårad. Men en dag vaknar jag bara upp och inser att den här mannen som ligger här jämte mig älskar jag och det är verkligen inte alls bra. Talar jag om det tror jag att han skall fly och talar jag inte om det kommer det bli jobbigt för mig. Jag skriver det på en lapp och går och allt är frid och fröjd även om han inget säger tillbaka så får jag i alla fall ett sms om att jag är mysig....

Sen brakar allt då han inte mår bra och inte orkar med och då åker jag iväg och då blir jag så fruktansvärt arg på mig själv för att jag öppnat upp när jag visste att det skulle bli så här någonstans. Vi träffas inte på ett tag och sen sms:ar han mig som inget hänt och jag följer bara med som om inget hänt och så är allt igång igen. Jag vill dela livet med den här mannen, har sett massa sidor som jag tycker om och även en del andra men det har ju jag också..mår bra med honom men inte ifrån honom....

Måste ta mig i kragen och försöka landa, kommer jag bli sårad om vi fortsätter träffas? Ska jag avsluta och landa och gå vidare? Herregud, trodde sånt här hörde tonåren till. Har bara älskat en person innan och han delade jag livet med i 12 år och har en dotter med....

Hur som helst mår jag inte dåligt men jag känner mig lite utnyttjad och det känns inte bra. Är egentligen en självständig kvinna men i det här fallet styr känslorna helt och hållet.

Idag är hur som helst en fanastiskt fin dag :)

Det är inte bra att mysa för mycket, då vill man bara mysa mer.

Kram