Idag gör jag ett första försök att blogga. Känns lite skrämmande att veta att andra kan läsa och ta del. Vet inte riktigt vad jag vill få ut av det men lär mig väl på vägen, skall i alla fall försöka   

Lever ett snurrigt liv med massa saker i görningen. Försöker varva ner och hitta mig själv och vad jag vill. Träffar "fel" män och ibland känns livet hopplöst, eller så träffar män "fel" kvinna. Har svårt för att anpassa mig och känna mig trygg och lita på någon, mycket beroende på vad jag varit med om. Träffar en person som jag tycker om (som jag till och med sagt till att jag älskar) men han komplicerar bara mitt liv då han vill träffa mig på sina villkor och jag är dum att ställa upp på det fast att jag är så gammal. Suck. Varför blir det inte lättare när man blir äldre, tonårsförälskelser kunde få en att gråta krokodiltårar men inget man tänker på längre men de förälskelser man haft senare i livet sätter spår och försvinner liksom inte. Kanske är det att man är äldre helt enkelt och klockan tickar iväg och man vill ha någon att dela resten av livet med?

Trodde inte jag kunde blir förälskad igen, trodde det skeppet gått och att jag får acceptera om jag tycker om någon. Ett uppvaknande dock som bara gjorde mig förskräckt. Jag orkar inte med mer känslor, har bränt mig och vill få må bra men det styr man ju inte. Trodde att säger man att man inte är tillsammans så är det inte heller så stora krav och om man dejtar är det annorlunda och man kan liksom gömma sin känslor på någotvis om man blir sårad. Men en dag vaknar jag bara upp och inser att den här mannen som ligger här jämte mig älskar jag och det är verkligen inte alls bra. Talar jag om det tror jag att han skall fly och talar jag inte om det kommer det bli jobbigt för mig. Jag skriver det på en lapp och går och allt är frid och fröjd även om han inget säger tillbaka så får jag i alla fall ett sms om att jag är mysig....

Sen brakar allt då han inte mår bra och inte orkar med och då åker jag iväg och då blir jag så fruktansvärt arg på mig själv för att jag öppnat upp när jag visste att det skulle bli så här någonstans. Vi träffas inte på ett tag och sen sms:ar han mig som inget hänt och jag följer bara med som om inget hänt och så är allt igång igen. Jag vill dela livet med den här mannen, har sett massa sidor som jag tycker om och även en del andra men det har ju jag också..mår bra med honom men inte ifrån honom....

Måste ta mig i kragen och försöka landa, kommer jag bli sårad om vi fortsätter träffas? Ska jag avsluta och landa och gå vidare? Herregud, trodde sånt här hörde tonåren till. Har bara älskat en person innan och han delade jag livet med i 12 år och har en dotter med....

Hur som helst mår jag inte dåligt men jag känner mig lite utnyttjad och det känns inte bra. Är egentligen en självständig kvinna men i det här fallet styr känslorna helt och hållet.

Idag är hur som helst en fanastiskt fin dag :)

Det är inte bra att mysa för mycket, då vill man bara mysa mer.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Då var denna helg över, haft en bra helg men alltid händer det nåt..   Var på Uno Svenningssoni fredags som spelade på en aw, var mycket folk och en kanonkul kväll.   Igår begav vi oss till Linköping för dans på Cupolen jag och min bästa vän...

Idag är det fredag, äntligen, skönt. Efter en mysig kväll med dans och lite sova på arm på natten så känner jag mig pigg och glad i kroppen även om det kryper på mig att jag förmodligen kommer bli sårad så det smäller om det. Har träffats hela veckan...

Hej! Vaknar upp jämte någon som jag tycker om  , bra start på dagen. Trött dock då jag inte sovit så mycket på två nätter. Ikväll blir det lite dans, började dansa för drygt 2½ år sedan och bara älskar det, bugg och foxtrot, glad att jag har det nu...