Idag är det fredag, äntligen, skönt. Efter en mysig kväll med dans och lite sova på arm på natten så känner jag mig pigg och glad i kroppen även om det kryper på mig att jag förmodligen kommer bli sårad så det smäller om det. Har träffats hela veckan och så här vill jag leva mitt liv men förmodligen inte han, och förmodligen inte med mig heller så...dumt kanske att utsätta sig för detta men när jag är med honom kan jag bara vara mig själv och jag känner mig avslappnad och faktiskt är det fantastiskt mysigt att sova på hans arm och höra honom andas...suck..som en tonåring   

Har så himla svårt att säga nej till saker, därför dubbelbokar jag och håller på, måste lära mig detta för jag sårar ju andra och kommer själv i dålig dager. Jag vill kunna vara kompis med män bara utan några konstigheter, kunna åka och dansa osv utan att det behöver betyda något alls mer än att man faktiskt bara är vänner. Mitt hjärta tillhör någon redan men jag vet att det förmodligen kommer braka åt skogen...

Har tre underbara barn. Två som inte bor hemma och ett som bor varannan vecka. Längtar till julen då jag skall få spendera mycket tid med dem.  Min äldsta dotter som är 21 år har flyttat till Norge och fått fast jobb som barnskötare och jag är så glad för hennes skull. Hon har varit sjuk i 2 år och tog studenten i somras 2 år senare än hon skulle. Idag är hon fullt frisk och har kille som är från Norge och de verkar ha det mysigt. Har bestämt mig för att ta lillfisen och åka dit i mellandagarna men först mellanlanda hos min son som bor i Göteborg..

I helgen bär det av till Linköping för dans med min bästa vän, vi har blivit inbjudna av en som vi känner genom dansen att träffas hos honom med lite andra dansmänniskor och äta lite och ha det trevligt innan vi åker och dansar till Expanders på Cupolen. Skall bli riktigt kul  .

Tror jag skall använda bloggen till att få ur mig lite känslor, och som en dagbok, provar och får se vart det barkar hän...

Har blivit bränd och lurad och sårad och tyckte livet var riktigt skit ett tag men har hittat tillbaka till den inre styrkan som jag faktískt haft, tror folk uppfattar mig som osäker och kanske till och med kall och hård men det är mitt sätt att skydda mig själv från mer elände...Jag vet att jag är stark egentligen, jag redde ut en skolgång med mobbning i princip sedan första klass utan något nämnvärt stöd hemifrån så jag har blivit stark men är fruktansvärt misstänksam mot andra människor, tror inte att någon som inte upplevt det kan förstå det....Tänker inte på det längre och är inte heller bitter, vet bara att människor kan vara riktigt elaka. Jag kunde haft lite bättre självkänsla och självförtroende och fatta att jag duger någon gång men kanske inte heller konstigt att man inte har det...

Ser i alla fall fram emot helgen som jag tror kommer bli riktigt rolig.  

Kram